« Bra TV sköter sig själv | Main | Saker vi undrar 2 »
Marimba ringer Tricky
Tricky, triphop-scenens ”bad boy”, ska ut och turnera i Europa första gången på fem år. Med sig har han den nya skivan ”Knowle West Boy”, döpt efter området i Bristol han växte upp i. Marimba Roney var tillsammans med Tricky när hans första singel ”Aftermath” och den legendariska albumdebuten ”Maxinquaye” släpptes. Hon ringde upp sitt ex för en intervju tilldelad från skivbolaget under en PR-dag i London. De har inte pratat på tio år, sedan Tricky flyttade från England till USA.
En skivbolagsrepresentant svarar och förklarar att Tricky håller på att avsluta en intervju och kopplar in mig. Jag är lite pirrig, situationen är något absurd. Det har gått tio år sedan vi tappade kontakten och när vi nu hörs är tiden begränsad och inklämd i ett PR-schema och hans skivbolag kan överhöra konversationen. Men jag är inte nervös, det har aldrig varit något knas mellan Adrian ”Tricky” Thaws och mig, vi har alltid varit goda vänner och skildes som vänner och vet att skulle vi träffas nu skulle vi fortfarande vara vänner. Till skillnad från hur media gillar att porträttera Tricky är han lätt att ha att göra med, om man känner honom i alla fall. Han har en stor portion humor och mycket av de historier som cirkulerat kring honom, sanna eller inte, är oftast ett utryck för att han bara gillar att jävlas.
Tricky lyfter på luren:
- Hallo?
Jag hade nästan glömt hur grov hans Bristoldialekt är. Hans hesa röst har också åkt ner ett snäpp.
- Tricks, det är Marimba.
- Marimba! Du är journalist nu?
- Var jag inte det förut eller?
- Ja, men du var fotograf och gjorde en massa annat.
- Det gör jag fortfarande men jag har levt på att skriva i massor av år.
- Lyssna, vi har bara femton minuter. Jag är som du vet på skivbolagskontoret.
- Jag vet, jag skriver nu.
- Men jag vill inte ha massor av privata saker där i.
- Nej, du behöver inte vara orolig. Du vet att du kan lita på mig. Jag censurerar vår konversation.
- Wicked, så du är fortfarande i Sverige?
- Ja, jag fastnade…
- Vadå fastnade?
- Tja, jag blev på smällen. Jag var på väg att flytta till London, hade några jobb på gång och allt. Men så blev jag gravid och Stockholm är ett bättre ställe att få barn i.
- Ja, London är ett galet ställe att ha barn i. Hur gammal är din?
- Hon är sex. Så du stack till LA och blev surfare?
- Nej, jag kan ju inte ens simma. Men LA är bra. Det är varmt hela tiden.
- Och du har blivit filmstjärna? Jag kommer ihåg hur kul du tyckte det var när du gjorde din första roll i Luc Bessons ”Femte elementet”.
- Nej, verkligen ingen stjärna men jag har gjort lite roller ibland.
- Så berätta vad du har haft för dig dessa tio år sen jag såg dig senast.
- Tio år? Wow. Jag har släppt massor av skivor, ”Blowback”, Vulnerable” och en jag inte kommer ihåg namnet på. Jag har startat ett skivbolag, Brown Punk, tillsammans med Chris Blackwell.
(Chris Blackwell var den som gav Tricky chansen som soloartist och signade honom till sitt bolag Island Records. Blackwell och Island Records låg bakom Bob Marley.)
- Är det amerikanska artister, eller?
- Nej, endast europeiska. Några från London, Bristol, Manchester. Du kan kolla in oss på nätet. Vi har en hemsida, Brown Punk. Vi har alla sorters artister och musikstilar, hiphop, rock, allt.
- När jag lyssnade på din nya skiva tänkte jag på vilken tur du har haft. Du gör sån alternativ musik och hade du varit en debutant i dag hade du kanske på din höjd varit ett Myspace-fenomen.
- Vad menar du? Vad är ett ”myspacefenomen”? Jag är inte inne på allt det där. Jag har ingen myspace-sida.
- Nej, jag har märkt det. Vad jag menar är att det är nästan omöjligt för en artist eller grupp som gör lite annorlunda musik i dag att få ett skivkontrakt med ett större bolag, för dom finns bara Myspace och internet.
- Ja, jag tycker synd om många nya artister. Det är verkligen svårt för dom att få kontrakt och dom måste göra allting själva.
- Är det bra eller dåligt?
- Både och antar jag. De har total frihet men det är mycket tungt jobb.
- Vilken musik lyssnar du på nuförtiden?
- Samma som förut, haha. Bara gammal musik, som Public Enemy. Jag tycker allt nytt låter detsamma. Det är ett nytt The Strokes här, ett till där, alla rockband låter verkligen detsamma.
- Hm, jag måste väl ställa några fler ”professionella” frågor så att de inte börjar undra där på ditt skivbolag vad du snackar om. Vad kan du säga om din nya skiva?
- Det är inte för mig att säga. Det får andra människor göra, den är för dom att lyssna på. Jag vill bara åka på turné, jag har inte turnerat på fem år. Jag vill bara komma ut där så att folk får höra musiken.
- Är du nöjd?
- Ja, men du vet hur det är. När man gjort klart den lägger man undan den, jag håller redan på och tänker på nästa skiva.
- Du måste komma till Stockholm.
- Jag tror jag ska turnera i Europa och jag hörde att de nämnde Stockholm. Är Stockholm samma som förut?
- Jag antar det, eller staden måste ju ha förändrats på nåt sätt, men det är svårt för mig att säga som bor här. Du låter verkligen som om du mår riktigt bra, allt verkar väldigt cool.
- Det är det, allt känns jättebra just nu, jag mår bra. Jag är bara lite jetlagged, flög från LA till New York, och sen hit till London i går.
- Jag och Neneh (Cherry) ska ha en klubb i sommar. Vi diskuterade polare som borde komma över och köra nåt och pratade om dig.
- Ja! Skicka mig datumen. Jag måste lägga på nu, det står nån kvinna och viftar på mig att det är en annan intervju på linjen. Marims, wicked, wicked, Marims, jag ringer dig.
”Knowle West Boy” släpps den 7 juli. Singeln ”Council estate” den 30 juni.
Neneh Cherry och Marimba Roneys klubb på Mosebacke i sommar är den 27 juni, 25 juli, 29 augusti. Om Tricky dyker upp eller inte vet man aldrig.
Av Marimba Roney | juni 6, 2008
Ämnen: Musik |
12 juli 2008 klockan 14:38
Skön, skön intervju, Roney.