« Mixtape med Jens Lekman | Main | Joan Svett »
Modellen som musa
Bert Stern (American, b. 1929)
Twiggy in Yves Saint Laurent, Vogue, March 15, 1967
Courtesy of Staley-Wise Gallery, New YorkÂ
På The Metropolitan Museom of Art i New York visas just nu en helt fantastisk utställning: The Model as Muse: Embodying Fashion.
Det är bilder pÃ¥ modeller frÃ¥n 40-talet och framÃ¥t, pÃ¥ klänningarna de bär och framförallt de klänningar som skapats allteftersom modellerna burit dem. Det vill säga samspelet mellan de här kvinnorna som visar upp kläder och de som sedan skapar nya kläder som visas upp av nya kvinnor som i sin tur inspirerar nya kläder… Ja, du fattar.
Precis innan jag åkte till NY så träffade jag S. som var inblandad i en liten uppmärksammad kontrovers för något år sedan som handlade om koftor och handväskor och klädbudgetar. Vi pratade lite om mode och varför det ska tas på allvar eller inte och till slut sa hon något som jag inte hade något svar på:
- Till slut handlar det ju trots allt alltid om kvinnors kroppar.
Och så är det ju.
Med de orden ringande i öronen lullade jag omkring bland bilder pÃ¥ världens snyggaste kvinnor och nÃ¥gra av världens coolaste klädkreationer. För visst handlar det om kvinnors kroppar, och om kvinnors shopping. FörstÃ¥s. MÃ¥nga var de lÃ¥ngbenta gasellflickor som vankade där bredvid mig pÃ¥ The Met och noga, noga studerade putkoefficienter, knävinklar, urringningsgrader… Man riktigt sÃ¥g deras vackra, unga huvuden klonka ihop och isär varje millimeter av information och sedan lagra datat i nÃ¥gon minimal fettdepÃ¥ för att tas fram inför nästa kamera.
Samtidigt, ett halvt steg bakom, trippade unga män med örnblick som analyserade varje tråd, varje fall och drapering samtidigt som de sneglade på gasellerna för att hitta just sin Dorian Leigh eller Linda Evangelista.
SÃ¥ fortsätter det, männen tittar och kvinnor viker in, puffar upp och stramar till. Och till slut sÃ¥ blir det ju så elegant och sÃ¥ coolt och sÃ¥ inspirerande… Och det känns som om jag borde skämmas för att jag förförs av ännu ett perfekt, symmetriskt ansikte högst upp pÃ¥ ännu en anorektisk kropp som är sparsamt täckt av nÃ¥gra geniala strimmor tyg. SÃ¥ klart att everybody wants a lover like that, liksom.
Men det är ju resten av oss också: vi som inte lika öppet och inte lika medvetet (och framförallt inte lika genomtänkt) väljer outfit, väljer förebild, väljer vem och vad vi vill uppfattas som idag. För det gör vi ju allihop. Hela tiden.
Det befriande den där dagen, det var att den ful- och fettoÃ¥ngest som till slut började svettas fram bland allt detta … sköna, helt flög ut genom fönstret när vi snubblade in pÃ¥ utställningen i rummet bredvid: Francis Bacon: A Centenary Retrospective . Jag menar: frÃ¥n kött till kött, allt kött är hö och fatta all sanning, sÃ¥ vÃ¥ga allt rätt, och bilda det sköna med glädje. Glasklart, eller hur?
Två konstutsällningar: en om inspiration och kreativitet, en om förgänglighet och fåfänga. Båda om yta som vapen och makt. Tillsammans helt fantastiskt, var för sig deprimerande.
Modellerna och kläderna är kvar till den 9 augusti, Francis Bacon till den 16 samma månad.
Av Lotta Strand Ström | juni 12, 2009
Ämnen: Mode |