« Teen is the new black | Main | Fem minuter över? »
Jag skriver, men
Det enda som var dåligt med att Doris Lessing fick nobelpriset var att nu måste vi lugna oss minst femtio år medan riktiga författare beskriver den mänskliga erfarenheten innan något annat kan komma på fråga igen. Alldeles säkert kommer vi att vänta förgäves på att Joyce Carol Oates får komma till Stockholm och mingla med familjen Bernadotte. För Joyce Carol Oates har skrivit alldeles för mycket och alldeles för populärt för att någonsin dyka upp på radarn hos Engdahl & co.
Just när jag tror att jag kommit ifatt i hennes enorma produktion, så läser jag en recension av ännu en översättning och hittar ännu en bautalunta på Pocketshop. Hon är completamente alucinante och alldeles, alldeles underbar. För om man nu ska jämföra giganter – och det ska man inte – visst är det så att Joyce Carol Oates lägstanivå är så fantastiskt många våningar över Doris Lessings? (Och nej, jag menar inte dennes sciencefictionromaner. Låg genre betyder inte automatiskt låg kvalitet, people!) De delar visserligen produktiviteten och det befriat icke-snobbiga i att skriva böcker inom alla sorters genrer och låter oss andra nervöst och handsvettigt gissa hur vi ska hantera alltsammans. Men sanningen är ju att hon, Doris alltså, det ser så kul ut tycker du inte? Att säga Doris så där som om vi kände varandra? Doris har ju i ärlighetens namn släppt böcker som kanske inte alltid varit helt lyckade helt enkelt, medan Joyce Carol Oates tvärtom sprutar ur sig kvalitetstext i varenda genre som existerar, och jag har hittills inte hittat något som varit dåligt eller ens bara halvbra.
Hon har det gemensamt med det där andra Amerikanska geniet, en snubbe som kallar sig Bob Dylan och som heller aldrig kommer att vinna ett nobelpris: deras sämsta är alltid milsvitt bättre än alla andras. Och deras bästa är nästan fasanfullt bra, direkt skräckinjagande.
En annan sak de tvÃ¥ har gemensamt är att de ger röst Ã¥t Amerika. Och inte pÃ¥ nÃ¥got symboliskt eller metaforiskt plan, nej, varje enskild individ ska jäklar i min lilla lÃ¥da ges plats och utrymme. Vissa mer än andra, men alla ska hinnas med. Det sägs ofta att “Oates skriver Amerika”, men för varje bok jag läser blir jag mer och mer övertygad om att det är precis det hon gör. Bokstavligt. Hon tycks ha en helt egen kanal frÃ¥n det Amerikanska. Eller bättre: frÃ¥n själva Amerikat, med sin besatthet av sex och makt och pengar och svarta och vita.
Och det är ju därför hon inte kan, aldrig får, vinna. För finns det något i Europeisk finkultur som är mindre fint än till och med den kvinnliga erfarenheten vad det nu är så är det den Amerikanska. Coca-cola och filmstjärnor i Konserthuset? Nej bevare oss väl.
Mina 5 favoriter, av de jag hunnit med i alla fall, idag, just nu :
5. Them eller Foxfire: Confessions of a Girl Gang eller You must remember this eller… (Listor är faktiskt jättesvÃ¥ra!)
4. Because It Is Bitter, and Because It Is My Heart
eller, kanske byt plats med
Men på absolut första plats, förstås, helt utan tvekan:
1. Blonde
p.s. Just nu läser jag The Falls och i min pipeline ligger bÃ¥de Mother Missing : A Novel och Black Girl/White Girl. Och jag har inte ens köpt Rape: A Love Story ännu… Och nu när jag tänker pÃ¥ det sÃ¥ borde fler av hennes 70- och 80-talsböcker vara med. Äh, skit samma.
p.p.s Rubriken? Det är ett citat. Så klart:
“I write, but I don’t like to think of myself as a writer. Being a writer is something I would rather just do, instead of talking about being.”
Joyce Carol Oates
Av Lotta Strand | januari 21, 2008
Ämnen: Listor, Litteratur |
31 januari 2008 klockan 19:58
Lotta - min lista:
1. Broke Heart Blues
2. Blonde
3. We Were the Mulvaneys
Sen kommer nog The Falls. Jag har läst The tatooed girl och I’ll take you there. Dom tyckte jag var sÃ¥där. MÃ¥ste hoppa pÃ¥ de som du har i din pipeline oxÃ¥…Hon e grym…men jag tycker inte man ska jämföra henne med Doris Lessing, Dom är bÃ¥da grymma. Dom bÃ¥da knäcker flera av gubbarna som vinner jämt.
02 februari 2008 klockan 19:53
jaa, broke heart blues är sÃ¥ otroligt… bra. torrt va?
pröva några äldre också, när hon fortfarande skrev goth-light.
fridens!