Musik
« Tidigare inläggRobyn, Björk och Back.
onsdag, september 1st, 2010Robyn vet hur man gör en cover och Ann-Sofie Back vet hur man hittar på kreativa saker med två axelvaddar. Snyggt.
Titiyo recenserar
måndag, november 2nd, 2009AIR: Love 2.
Att sitta på ett tåg och titta ut genom fönstret och lyssna på talkie walkie, då blir allt som på film. Till och med att se en ko skita blir vackert. Dom gör i princip samma sak om och om igen men det gör ingenting när det kommer till Air, dom lyckas alltid hitta fram till deras typiska sublimt sofistikerade stämning som är fantastisk.
BETYG: 8/10
DIE GOLDENEN ZITRONEN: Die Entstehung Der Nacht
Detta tycker jag om. Dom spelar fantastikt bra och hittar mycket fina ljud. Fick börja med att sänka basen på stereon och det är bra, mycket bas. Kan tänka mig att det är fantastiskt bra live. Tyvärr sätter tyskan krokben för att jag ska hitta fram till dom allra största rysningarna och dom skulle skippat ett par tre låtar på albumet. Påminner lite om en svensk artist som jag älskar som heter Dieter Schöön. Citronerna verkar följa regel nr 1, att ha roligt på jobbet!
BETYG: 8/10
JAY Z: The Blueprint vol. 3
Det är inte du, det är jag. Jag vet att folk älskar Jay-Z men jag gav upp rap och r´n´b efter dess topp med Method Man och Mary J. Sedan dess har det bara varit ett enda långt upprepande. Låter jag gammal så är det för att jag är gammal. Men fan, jag måste säga att detta är ett bra album. Mäktigt! Bra texter. Ett säkert kort på en skyddad rap väg, alltså inte modigt men bra. Jag gillar volvo också. Kanye West-låten kunde plockats bort men gillar man Jay Z så kommer man att bli lyrisk över skivan. Bästa låten någonsin med Jay Z är “Do you want to ride” med John Legend, producerad av Kanye West.
BETYG: 7/10
Joan Svett
måndag, juni 15th, 2009Snacka om lyckad rollbesättning: Kristen Stewart som Joan Jett!
Det är så sexigt, så hett och så rätt. Glöm allt du sett och hört och läst om vampyrdravlet, utan tänk istället på Jodie Foster-klonen i Panic Room och inte minst: se om hennes 10 minuter i den märkliga rullen Into the Wild. Den där lilla tjejen har mer karriär i lillfingret än 10 Lindsay Lohans någonsin kan festa bort.
Och tro inte att du vet något om Joan Jett för att du var på klassfest tidigt 80-tal och försökte spela luftgitarr till I love Rock ‘n’ Roll. Nä, Joan Jett är minst lika svettigt cool som… kanske inte inte Iggy Pop men absolut Joe Strummer och Phil Lynnot i en och samma lilla läderklädda kropp. Säg den lilla tomboy under 70-talet som inte fantiserade vilt med The Runaways som soundtrack. Och sedan, senare: stentuff, begåvad och snygg körde Joan Jett sitt eget race i en tid då MTV alltmer krävde en helt annan slags kvinna, helt utan ironi eller plus-queer-poäng. Nu är den där luggen och den där byxan och den där attityden naturligtvis helt rätt, suckers.
Jag kan sätta min högra arm på att Jon Bon Jovi har tittat både en och två gånger.
Vi kan prata om Dakota Fanning och Cherie Currie senare, okej? Okej.
Mixtape med Jens Lekman
fredag, juni 12th, 2009Jens Lekman har gjort en låååång sommarmix med egna och andras låtar och förutom att mixen i sig är värd en lyssning så gör Mikael Karlsson från The Honeydrips en fantastisk dialog med Alicia Keys i hennes låt You Don’t Know My Name. Lyssna här. Very funny.
Kritikernas musik, vecka 24
onsdag, juni 10th, 2009Vi har en ny kategori här på Branten.com som vi kallar “Kritikernas”. Vi gör jobbet åt er och sammanställer vilken musik och vilka filmer kritikerna på de största tidningarna haussar och dissar just nu. Allt för att du ska ha det bästa beslutsunderlaget när det är dags för nöjen. Såhär tycker dom om musiken som släpps i veckan:
Kritikernas bästa
Khaled “Rebel of Rai – the early years”
Imperiet “Silver, guld och misär”
Sonic Youth “The Eternal”
Amerie “Tell Me U Love Me”
…och den sämsta
Tomas Ledin “500 dagar om året”
Veckans utstickare (SvD:s recensent vet inte till sig av glädje men är helt ensam om att ha hittat skivan):
Spunk “Kantarell”
Källor: DN, SvD, Metro, Göteborgsposten, Sydsvenskan och Nöjesguiden
Mäster Lennart
söndag, maj 24th, 2009
I måndags förlorade Sverige en av dom allra käraste - musikskribenten Lennart Persson. Lennart var en stor inspirationskälla, inte bara för musikskribenter som försökte efterlikna hans stil och för musiker som letade inspiration utan även för mängder av musikälskare som följde vartenda ord han skrev och därmed fick tillträde till musikupplevelser som dom aldrig hade kommit i närheten av annars. Magnus Sveningsson hade förmånen att få intervjua Lennart tidigare i år för tidningen “Nya Upplagan“ och här återger vi den intervjun i sin helhet.
Lennart Persson är utan tvekan den person som mest format min skivsamling till vad den är idag. Spretig och skrymmande står den där och påminner mig hur mycket tid och pengar jag lagt på…Ja vad då?
Läs resten av detta inlägg »
Jenny Wilson i intervju
torsdag, maj 14th, 2009
Magnus Sveningsson är inte bara basist i The Cardigans, Up The Mountain och 6 andra band - han lär tonåringar att skriva poplåtar, kan allt om rosor och verkar (till vår oerhörda glädje) även ha tid över till att intervjua branschkollegor. Här är den första i en rad intervjuer som Magnus kommer att göra hos oss.
Det finns underhållare och så finns det artister. Det är ett bra sätt att kategorisera saker och ting, det funkar för mig. I min musikaliska värld är alla jag verkligen tycker om artister. På andra sidan av den bredaste av alla mainstreamoceaner bor och verkar de. Vissa doppar givetvis tårna i havet då och då, det är oundvikligt för deras överlevnad. Däremot brukar de gömma sig duktigt då det vankas folklig TV4-underhållning….
Tack o lov ger sig dessa artister ut på turné ibland och det är nog tolvhundra köpenhamnare glada för. För på ett utsålt Store Vega får de se och höra Sveriges nu främsta sångerska, Jenny Wilson. En stor artist med utstrålning som ytterst få.
En stor artist med konstnärlig integritet som de största legender. En stor artist som i mina öron gjort den absolut bästa skiva som kommer ut i år.
Och en stor artist som inte får ljud i gitarren. Inte förrän en roddare sprungit fram och tillbaka på scen under konsertens första tre låtar…
Det är dancehall
fredag, april 17th, 2009– Marimba Roney möter dancehallstjärnan Aidonia i Köpenhamn
Aidonia söker med blicken ner mot publiken längst fram. Lokalen på Stengade 30 som rymmer söndagsklubben Rub-A-Dub är liten men det är packat med folk och stämningen på topp. Aidonia är för kvällen klädd casual i en t-shirt och jeans och cornrowsen är ovanligt risiga. Men stil och klass har onekligen den 26-åriga dancehallstjärnan ändå. Han jobbar hårt på scenen och varvar mellan ”badmantunes” och ”galtunes”. Han skrattar och pratar med publiken. Min proffessionalitet försvinner redan under daggeringhitten ”100 stab”. Efter några öl och Aidonias karisma och energi sipprat in i benmärgen blir jag provocerad av att tjejerna som Aidonia försöker dansa med står och winar framifrån och försöker se så sensuella och snygga ut som möjligt.
Jag ”bend ova” och sätter ena benet bakåt och Aidonia grabbar tag i mina höfter och ger mig, eh, 100 stab. Men då har han i alla fall inte sett mitt ansikte eller vad jag har på mig tänker jag efteråt med tanke på den kommande intervjun.
Läs resten av detta inlägg »