Livet i övrigt
« Tidigare inläggJohan Croneman rules, OK!
tisdag, november 24th, 2009
Populärkultur. Populär kultur. Populär kul tur. För inte alls så länge sedan fanns en tydlig skiljelinje mellan det populära och det som lite slarvigt kallas finkultur.
För jättelänge sedan, typ hundra år sedan, eller i alla fall innan Internet, så ansågs det väldigt vågat och edge-igt att blanda genrer. Att i glassiga, coola tidskrifter och en och annan krönika eller recension i den stora morgontidningen stila med sina utflykter i snasklandet. Idag är det lika vågat som Maria Schottenius i reflexväst och hjälm på väg till jobbet. Så glöm det där, det finns inte. Saker och ting är bra eller dåliga för det är upp till oss konsumenter att bedöma och värdera och betala för det vi vill ha. Se vilka filmer du vill, ladda ner den musik du vill, läs den bok som tilltalar dig. Ingen vet bättre än någon annan vad som är bra eller dåligt.
(Förutom Johan Croneman då, men ingen är som Johan Croneman.)
För inte så länge sedan, kanske bara i förra veckan, när de där gränserna började suddas ut så var det kanske inte så mycket populärkultur som ungdomskultur som var det som kittlade.
Läs resten av detta inlägg »
efter förut
tisdag, november 24th, 2009så säger de jag träffar: Now, after before. De säger aldrig kriget. Den officiella linjen är genocide. Folkmord. Men det pratas det inte om. Det här är nu. This is after before.
Dian Fossey som dog för sina Gorillas in the mist. Den boken köpte jag och läste. Den stack liksom ut bland alla History of Genocide, Mechanisms of Genocide, Why Rwanda? böcker.
Att gorillor ska vara ifred. Att gorilla turism finns. Att genocide tourism finns.
Vet du vad jag gjorde förra helgen? Jag ramlade omkring i dammet utanför en kyrka i Rwanda där 5000 människor hackades ihjäl av män med machetes på bara ett par dagar. Det var sådär kul, faktiskt. Rätt överjävlig upplevelse om jag ska vara helt ärlig. Helt ofattbart att stå en meter ifrån en ung kille som pekar och säger att där låg pappa och dog och han sa att jag får inte gråta för då vet de att du lever. Ligg still och var tyst, sa pappa.
- Hur gammal var du?
- Åtta.
Så jag grinade och tvingade mig själv att titta på rad efter rad av skelettdelar, kranium, kubikmeter efter kubikmeter av ihopsamlade dammiga, kladdiga kläder. En sko och ett par glasögon.
Läs resten av detta inlägg »
Filtrera mera!
torsdag, juni 25th, 2009Filtrera mera
”Do not read Beauty Magazines they will only make you feel ugly ” är bara ett av många gyllene råd som utgör texten”Advice, like youth probably just wasted on the young” av Mary Schmich. http://www.persiandna.com/4u.htm (Lånat av ingen mindre än Baz Luhrman och förvandlat till en brakhit på topplistor världen över).
Inget ont om skönhetstidningar i sig- vad som är krossande för självförtroendet hos en kan vara en härlig inspirationskälla för någon annan. Men vill man vara snäll mot sig själv (alternativet borde vara otänkbart) så bör man undvika det som man inte mår bra av. Så enkelt kan det tyckas i teorin - men i praktiken är det svårt.
I mitt fall handlar det ofta om att undvika kvällstidningarnas helgbilagor, den lilla nyfikenhet som blir stillad av att se Mischa Bartons celluliter eller Jordans bristningar på magen väger inte upp den ruttna känslan jag får efter ”läsningen”.
Jag borde inte heller läsa vissa bloggar vars innehåll får Perez Hiltons skvaller http://perezhilton.com/ att framstå som en utläggning om strängteorin.
Dyker jag på allt i mediahavet utan filter lika överenergiskt likt Flipper som fångar alla bollar som Sandy och Bud kastar åt honom i vågorna så känns världen liten och trist.
Om jag däremot anstränger mig en smula och faktiskt väljer vad jag vill ta del av, istället för att som nu sugas in i en ändlös soppa av ”snyggast på Stureplan” och ett myller av personer som stolt deklarerar att de bara äter en gång om dagen, så mår jag bra. Bättre än bra- jag mår excellent.
Genom att filtrera bruset genom mitt eget smakfilter, som naturligtvis också kan innehålla yta http://gofugyourself.celebuzz.com/ och underbart trams http://cuteoverload.com/ så slösar jag inte längre min tid. Det roligaste är att dela med sig och ta del av andras guldkorn, något vi försöker göra här på Branten. Vidga din och min värld och göra den magisk och intressant, kul och angelägen. Livet är för kort för att gissa vilken kroppsdel som hör till vilken kändis- tro mig, jag brukade ha alla rätt.
Mia Bildt
söndag, april 26th, 2009Minnenas television.
Dabrowski no 2. Stina intervjuar Mia Bildt, utrikesminister Carl Bildts dåvarande fru. (Detta är 1991, långt innan en viss ostimportör kom in i hans liv.) Samtalet leder till ett och annat skratt, men det är Bildts kombination av kyla och uppriktighet som fascinerar. Något i hennes ögon och glädjelösa leende ger mig känslan av att vi har att göra med en kvinna som stirrar in i livets meningslöshet och tomhet utan fruktan. Senare i programmet ansluter Carl och vi får en inblick i deras äktenskap. Mia och Carl skilde sig 1997 efter att ha levt var för sig en längre tid. Någon förvånad?
Den nödvändiga konflikten
torsdag, april 2nd, 2009
På kvinnodagen debatterar Nyamko Sabuni och Gudrun Schyman i SVT om den feministiska ”backlashen”. Sabuni vägrar fortfarande att kalla sig feminist och tycker att hycklandet ligger hos alla dem som kallar sig feminister men inte lever efter det, att det är det som är problematiska och inte att hon som jämställdhetsminister inte vill använda ordet. Jag är en av dem hon pratar om.
Läs resten av detta inlägg »
Jai Ho Jai Ho Jai Ho
måndag, mars 30th, 2009 
Greetings from Delhi.
Du tror att du är förberedd på att inget kan förbereda dig på det bombardemang av intryck ett första möte med Indien innebär. Men bombardemang är bara förnamnet. Här händer och sker och rasar så mycket så jag, och jag tror resten av zililjarden människor som är här, har stängt av. Eller: äntligen hittat ett här och nu. Eller: fått information overload och behöver bootas om. Eller: kanske varken mer eller mindre än inget och båda. För just så är Delhi i all sin färglada, dammiga prakt.
Läs resten av detta inlägg »
Sant men falskt men sant
lördag, mars 21st, 2009
Det var för nån vecka sen. Jag satt med A över en öl. Båda led av lätt söndagsångest. Stället vi satt på var nästan tomt. Det var då hon nämnde bloggen första gången, Black Ascot. Bara en stund senare gjorde V oss sällskap. A nämnde bloggen igen och V utbröt i ett förtjust tjut. De blev helt uppeldade av, vad som för båda var en helt ny upptäckt.
Läs resten av detta inlägg »
En riktig hjälte?
lördag, mars 14th, 2009
Jag har ett par pet peeves, som amerikanarna säger. En av dem är när folk ska låtsas bete sig som om allt. Är. Helt. Normalt. Fast det står en fet, rosa elefant mitt i rummet.
Läs resten av detta inlägg »