Over and out
onsdag, juli 9th, 2008
Nora: ”Du vet hur Will Oldham ser ut? Tjock med skägg och wifebeater, typ.” Efter fyra dagars festivalfrihet och umgåtts dygnet runt börjar elakheterna och fördomarna hagla. Vi hade några tjocka tyskar i batiktröjor som konstant bara åt och rökte spliffs bredvid oss på mediacampingen. Och vi var tydligen det roligaste de visste för de kunde inte titta på oss utan att börja fnissa. På andra sidan om oss parkerade två tjejer som stod och sminkade sig i evigheter och gick in i högklackat på festivalområdet och pratade något språk från Östeuropa. Ett gäng finnar hade det största tältet (Nora: Man kan fan stå i deras tält!) med ett helt barskåp fyllt med såväl cava som konjak. Men de bjöd aldrig oss. Just det, tillbaks till Will Oldham, eller Bonnie ”Prince” Billy som han då turnerar runt som nu, den där tjocka mannen i skägg. Fördomar eller inte, vi är öppna människor som är beredda att insupa allt. Särskilt på festival. Bonnie ”Prince” Billy kliver upp på scen och bandet står på rad vänd mot publiken. Med sig har han en kvinnlig violinist. (Marimba: Är hon naken? Nora: Nej, hon har en hudfärgad topp.). Men jag kan inte släppa tanken på att hon SER naken ut. För Bonnie ”Prince” Billy låter också naken. Inte i den positiva, utlämnande betydelsen. Utan 70-tals hippienaken. Tankarna flödar obarmhärtigt till mina föräldrars svenska vänner på den tiden. De skulle älskat detta. De skulle antagligen själva ha varit den ”nakna” violinisten eller sångaren i skägg. Det är amerikansk hippiefolkmusik helt enkelt. (Nora: Herregud! Marimba du har ju rätt! Du har förstört hela min bild av Bonnie ”Prince” Billy! Men han ser och låter inte alltid såhär, jag lovar. Eller?) Vi lämnar hippiegänget och vandrar bort mot ûbertrendiga Hot Chip i stället.
Läs resten av detta inlägg »
Roskilde, lördag
tisdag, juli 8th, 2008
Om fredagen på pappret var ett starkt program, så var lördagen ett dygn som vi på förhand trodde skulle vara mindre imponerande. Men det är just då som Roskilde är som bäst. Det är att vandra mellan tälten och upptäcka allt det där som man inte hade en aning om vad det var. I år har Roskilde har fått mycket kritik för att huvudnamnen varit av det äldre slaget - Neil Young, Slayer, Judas Priest, Radiohead och Jay-Z. Men sedan är det över 190 konserter till och det är i ”mellanskiktet” som Roskilde oftast är av högsta klass. Så även i år.
Läs resten av detta inlägg »
Fredag i Roskilde
söndag, juli 6th, 2008Fredagens program var starkt på pappret, men det blev en dag och natt av besvikelse – musikaliskt. Hypade sångerskan/rapparen Santogold som jämförts med M.I.A gjorde ett blott halvtimmes set. De mörka, elektroniska beatsen som är en slags kompott av reggae, hiphop och dansmusik iscensattes med hjälp av två kvinnliga dansare som i militärisk robotstil stod blixtstilla för att då och då explodera i större och mindre rörelser. Såväl Santogold som dansarna var iförda solglasögon och även om Santogold var betydligt mjukare och rörligare än dansarna fanns det en kyla och distans som tog ner den annars väldigt tilltalande bullriga basen som dominerar låtarna. Brooklyn-tjejen avslutade giget med ”Creator” som är producerat at brittiska Switch. Som någon påpekade, det är lustigt att Madonna inte använde sig av Switch istället för Timbaland. Och visst, vissa bitar av Santogolds musik skulle mycket väl kunnat vara en Timbaland om han fortsatt söka nya musikaliska vägar. Men Santogold är tyvärr ännu inte en Missy Elliott som ett övertygande komplement.
Läs resten av detta inlägg »
Jag får starta mitt eget sound
onsdag, juli 2nd, 2008”Jag får starta mitt eget sound. Det är inga som spelar dom låtarna jag vill höra”, säger min vän Sebastian surt. Jag småler och känner så igen mig själv för tio år sedan när jag hade varit på Jamaica första gången och kom hem till Sverige och inga DJs och sounds spelade de bästa och populäraste låtarna som spelades där. Jag hade lyssnat på reggae och dancehall hela mitt liv och trodde att jag förstod och kunde den genren. När jag kom till Jamaica insåg jag att jag inte hade haft en aning. Nu har Sebastian nyligen gjort sin första resa till Jamaica och hans engagemang har smittat av sig på mig. Det är tack vare honom min kärlek till dancehall har vaknat till liv igen, genom hans nyfrälsning känner jag mig pånyttfödd. För det var ett tag när det kom så mycket riddims som lät detsamma, när det kom så många nya deejays som lät som kopior och en sån mängd singlar som det blev omöjligt att hänga med i. Och i Jamaica blev livet bara tuffare för alla mina vänner där och stämningen på ”dances” och ”stageshows” blev bara mer och mer negativ. Jamaica och musiken därifrån inspirerade plötsligt inte längre.
Läs resten av detta inlägg »
Marimba ringer Tricky
fredag, juni 6th, 2008
Tricky, triphop-scenens ”bad boy”, ska ut och turnera i Europa första gången på fem år. Med sig har han den nya skivan ”Knowle West Boy”, döpt efter området i Bristol han växte upp i. Marimba Roney var tillsammans med Tricky när hans första singel ”Aftermath” och den legendariska albumdebuten ”Maxinquaye” släpptes. Hon ringde upp sitt ex för en intervju tilldelad från skivbolaget under en PR-dag i London. De har inte pratat på tio år, sedan Tricky flyttade från England till USA.
Läs resten av detta inlägg »
Bad Spice
måndag, maj 5th, 2008
Hon kallas för dancehalls nya ”bad gal”. Spice har skapat sig ett namn som en liveartist som är lika vig och utmanande med kroppen som rå i munnen. Marimba Roney fick en pratstund med stjärnan när hon uppträdde i Stockholm och det var en helt annan person än på scen.
Spice, eller Grace Hamilton som det står på födelseattesten, ligger i sängen med sin kille och äter när Branten knackar på. Vi har inte en bokad intervju utan är på hotellet för att intervjua hennes kollega Baby Cham. De ligger på samma bolag, Madhouse records, och är på turné tillsammans. Spice säger att det är helt okej med intervju trots att hon är mitt i middagen. När hon ser fotografen ber hon om fem minuter att fixa håret och sminka sig. ”Det går snabbt” säger hon, och mycket riktigt - fem minuter senare kommer hon ut, slänger en glittrande jacka över t-shirten och går ut i korridoren för bilder. ”Du är barfota” ropar hennes kille till henne och räcker henne samtidigt ett läppglans han rotat fram på hennes begäran.
Jag tänker på en fjortonårig flicka jag hängde med i Jamaica en gång som på frågan från sångaren Terry Linen om varför hon gick barfota svarade: ”Cus I´m a gangsta”.
Många av de unga tjejerna i Jamaica har mycket attityd och kan vara oerhört tuffa, men de är också ofta väldigt snälla och timida när man väl börjar prata med dem. Spice känns som en ”typisk” jamaicansk tjej.
Läs resten av detta inlägg »
Diskussionen tar aldrig slut
fredag, januari 18th, 2008Vilka är världens bästa rappare?
Tisdag kl.13, hemma hos M.
M: Så vilka är dina top MC:s?
Marimba: Jag har en husgud, Nas, sen blir det klurigt.
M: Nas? Som rappare är han grym, men hans musik är sååå dålig.
Marimba: Jag kan hålla med om att beatsen inte alltid är fetast men samtidigt är det därför jag gillar honom. Han försöker i alla fall göra nånting eget och anställer inte den senaste, fetaste producenten. Det gör att jag diggar honom ännu mer, precis som med Bounty Killer. De använder ”egna” producenter en hel del. Slutresultatet blir inte alltid lyckat, men de försöker och följer inte trender.
M: Lyssna på det här (sätter på Scarface ”Girl You Know”). Scarface har flowet och musiken. Om Nas skulle rappat över det här beatet hade jag tyckt det var bra.
Marimba: Scarface? What? Ärligt talat så har jag inget jag kan säga om honom. Har aldrig direkt brytt mig om honom, tycker varken han är bra eller dålig.
Läs resten av detta inlägg »
En tjej åt gången
måndag, november 26th, 2007
På den svenska Grammis-galan i februari 2001 kliver Feven upp på scen. Hon håller ett av de mest minnesvärda tacktalen i prisceremonins historia. På slang, amerikanska och svenska blandat, tar Feven plats i finrummet. Hon är den första kvinnliga rapparen som får ta emot en Grammis.
Samma år på första upplagan av BET Awards (Black Entertainment Television) i Las Vegas uppträder Eve. Tillsammans med kollegorna Trina och Da Brat framför vinnaren av »Best Female Hip Hop Artist« det kritikerhyllade albumspåret »Gangsta Bitches«.
Sex år senare ser det annorlunda ut.
Läs resten av detta inlägg »